Östersjön runt
Eftersom jag i nuläget saknar både besättning och kajplats till Pipaluk har jag bestämt mig för att låta henne stå kvar hemma i trädgården i sommar för att renovera färdigt invändigt. Det innebär dock inte på något vis att jag själv tänkt stanna på land.
Så fort skolan slutar seglar jag och pappa söderut med Snowflake. Planen är att gå igenom Öresund ner till Tyskland, en sväng förbi Bornholm och sen vidare till Polen, Litauen och Lettland och sen över till Gotland. Från början inkluderade planen även ett stopp i Ryssland, men när vi insåg hur mycket pappersarbete det skulle innebära kändes det som om det kanske räcker med att se den ryska kusten på avstånd istället...
Ungefär en månad beräknar vi att ta på oss. På Gotland mönstrar sen mamma på och så fortsätter skutan söderut, tillbaka ner mot Tyskland, och jag åker hem till Läjet för att surfa resten av sommaren.
Mera självplågeri
Pluggponny
Skolan och jobbet (jobben) tar cirka all vaken tid just nu. Dessutom har jag återupptagit gymmandet och fått en PT i form av Jonathan, vilket har resulterat i att jag känt mig totalt ledbruten hela veckan. Lägg därtill en påtaglig brist på både vind och vågor så förstår ni att det är lite glest på bloggfronten just nu.
Februari får bli fyra veckor med fokus på plugg och jobb, men därefter finns ett gäng äventyr inplanerade. Först ut är Stekholm, sen blir det surf i Marocko, vidare till London och sen är förhoppningsvis vattnet av mer surf-vänlig temperatur hemma i Läjet...
Från min och Hampus plugg-weekend i Hunnebo. Grym helg som resulterade i ett VG på tentan måndagen efter!
This is action
Surfabstinensen börjar nå oanade höjder och inte blir det bättre av att jag sitter och plågar mig med diverse YouTube-klipp på stora vågor i varma länder. Klippet nedan har Gustav (som jag för övrigt knäppte den här bilden på i höstas) satt ihop och det har på bara några dagar fått över 55 000 visningar... Bra låt och grymt inspirerande surfare!
Whiteout
I lördags körde jag in till stan i strålande vår-väder, tog en långfika med Jonathan på Paganini, kom ut och möttes av... det här. Vad hände? Vem beställde snö en månad för sent?
Skruff
Lika mycket som jag saknar bergen när jag är hemma saknar jag Skruff när jag är borta. Nu till våren har vi varit ett radarpar i elva år, han och jag. I elva år har han väckt mig med sin blöta nos mot min kind, värmt mina fötter när jag suttit och pluggat och sprungit jämte mig på joggingrundan. Svårt att beskriva hur man kan älska någon så liten så oändligt mycket.
Mera Serre
Stilstudie: Rob stretchar.
Inte helt frisk människa.
Balkonghäng.
Vårt crib.
Vi åt ungefär en årskonsumtion av ost i alla dess former. Smält, hård, möglig, i gryta och i baguetter. Överallt ost ost ost.
Bergen. De där bergen alltså.
Briançon
Vi tog en förmiddag ledigt från laggen och åkte till Briançon, som också ligger i Serre Chevaliers skidsystem. Staden är en utav Europas högst belägna och med bebyggelse från 1700-talet. Väl värt ett besök!
Back to reality
Har idag jobbat min första dag som biologilärare, på riktigt. Kändes nästan oförskämt bra och jag längtar redan till nästa arbetsdag. Antar att det är så det känns när man hittat rätt.
Inte ritktigt lika mycket längtar jag till morgondagens tenta på ekologi och naturvård. Har ägnat kvällen åt att mest bläddra lite förstrött bland alla stenciler och tunga böcker. Det känns som om mitt huvud fortfarande är kvar i Alperna, bland mina vänner bergen...
Pistråtta
Här kommer ett gäng bilder från i lördags när vi drog några repor i pisten innan den var dags att bege sig hemåt. Jag i rött, Johan i brunt och Mårten i grått.
Bättre än bästaste
Som vanligt direkt efter en awesome resa är det svårt att finna ord. Det är något visst med de där bergen. Med pudersnö i morgonsol, lössnö i lärkskogar, arfterski-öl på en balkong och det där ljudet när pjäxorna klickar i bindningarna. Något extremt svårbeskrivet. Superlativen räcker liksom inte till. Därför låter jag ett gäng GoPro-bilder från den senaste veckan tala för mig istället...
Next up: Serre Chevalier
Väskorna står i hallen och frukosten är i magen, nu kör vi! Elva dagar i Franska Alperna med mitt helt eminenta resesällskap, som synes nedan. Det kan knappast bli annat än stört bra det här.
The sunny side
Medan jag springer runt som en skållad hamster här i huset och letar grejer som ska packas kan ni ju ta och kolla in den här filmen... Som om man inte vore överpepp som det är...
Masssagetortyr
Att ha en bästa kompis som är utbildad massör kan ju låta trevligt. Och det kanske det kan vara - när det inte handlar om idrottsmassage av den mest brutala varianten. I två omgångar den här veckan har Jonna knådat och dragit i mina skulderblad och i vanlig ordning ojat sig över min stelhet. Men nu är alla knutor upplösta och redo för lite action på snö!
Emil i Läjet
Stormarna har avlöst varandra den senaste månaden och idag var det Emil som kom och hälsade på. Jag invigde stativet jag fick i julklapp med att knäppa några bilder hemma i viken.
Konstaterade att ett fetare och stabilare teleobjektiv hade suttit mycket fint. Definitivt inte för studenekonomin men helt klart för bildresultatet. Mitt Sigma 70-300 känns lite spattigt i sammanhanget och det har svårt att hitta skärpan på rätt ställe. Hade kunnat offra kanske inte hela högerarmen men åtminstone några fingrar för objektiven som killarna på Kulingvarning leker med...
1,2,3...
Om tre dagar är vi på väg till bergen igen. Till orörd snö, magnifika åk och, om Johan får bestämma, en jäkla massa Fernet & cola. Packningen är påbörjad och Skruff visar som vanligt väldigt demonstrativt vad han tycker om att jag ska åka...
En bra deal
Jag och Jonna började springa ihop för säkert fyra år sen. Till en början var vi väldigt ambitiösa och ordentliga. Men sen efter ett tag så hände något. Det blev vinter och de dåliga ursäkterna började hagla allt tätare. Var inte den ena morgontrött så hade den andra ont i huvudet.
Därför gjorde vi en deal som går ut på att är en av oss pepp på träning så måste den andra hänga på, inga ursäkter godtages. Denna deal har förutom ökat frekvensen av löppass betydligt även sett till att jag släpats med på både yoga och bodybalance och annat suspekt...
Det var också denna deal som gjorde att jag imorse pallrade mig ur sängen alldeles för tidigt, för att köra ett intervallpass med en alldeles för morgonpigg Jonna. Skönt att ha någon som sparkar på en när soffan och Ben&Jerrys börjar kännas som ett mer lockande alternativ än snålblåst och fem plusgrader i Knarråsbacken!
En lätt övervig träningskompanjon.
Bästa julklappen
I julklapp av Jonna fick jag tre biologi-planscher som hon lyckats förhandla sig till ifrån en gammal nedlagd skola utanför London. Biolog-nörderi på hög nivå, men det är ju lite så jag jobbar. Dessutom kommer de här konstverken passa perfekt i mitt framtida arbetsrum, tillsammans med min uppstoppade grävling...
Nyårsafton
Nyår spenderades lugnt och sansat med middag hos Jonna med familj. Trerätters, en evighetsomgång TP och fyverkerier över fiskehamnen. Att ligga utslagen dagen efter på grund av matkoma istället för bakfylla är klart rekommenderbart.
2011 var året då jag...
* Inledde årets första veckor med att halta omkring med tjugo häftklamrar i magen.
* Åkte till Jonna i London och kollade på uppstoppade fåglar på Naturhistoriska för att bli lite gladare.
* Trotsade både träningsförbud och läkar-rekommendationer och åkte till Alperna med ett gäng lätt alkoholiserade chalmerister.
* Avverkade 60 hp Biologi på Göteborgs Universitet (Bara 240 hp kvar till examen...) och lärde känna en hel drös med bra folk, till exempel Robert.
* Åt sniglar och ohälsosamma mängder croissanter i Paris.
* Vindsurfade fler dagar än någonsin hemma i Varberg.
* Hade en lägenhet i Gårda i Göteborg och skruvade IKEA-möbler till dess förbannelse.
* Åkte till London, igen. Hade picnic i Regents Park och levde på Ben´s Cookies.
* Var med och sjösatte mina föräldrars nya långseglingsprojekt, Snowflake.
* Seglade Tall Ships Race från Stavanger till Halmstad på den holländska skonaren Eendracht.
* Debuterade som journalist med ett fyra sidor reportage om ovan nämnda resa i Metro Student Magazine.
* Gjorde slut med killen som jag i tre år delat lägenhet, bil och båt med.
* Återupptog klättringen och konstaterade att takterna satt i sen året i Kalmar.
* Hade praktik på Munkagårdsgymnasiet, där jag till slut även fick jobb!
* Hängde i Hunnebo med Hampus och blev av med min wakeboard-oskuld.
* Började vågsurfa på nytt. Svalde mycket saltvatten men några skills fanns ändå kvar sen Australien -04.
* Flyttade hem till Läjet och blev till slut kompis med tanken på att det här faktiskt är stället jag vill bo på och att jag lär bli kvar här ett bra tag. Känns skönt att ha kommit fram till det efter de senaste årens eviga flyttande.
Home sweet home
Vem behöver DMI´s vågprognos när man kan kolla ut genom fönstret istället?
Morocco revenge
För ganska exakt ett år sen var jag på väg till Marocko för att vågsurfa. Då slutade det med ett jack i magen och en vecka på sjukhus istället. Men eftersom begreppet "ge upp" inte riktigt existerar i min vokabulär gör vi ett nytt försök...
I mars blir det Atlantvågor och kameler, sjukt pepp!
Surf girl roxy
Märket roxy har samlat de bästa bilderna och historierna bakom sina team-riders i en bok. Inspirerande berättelser och bilder som får en att undra vad fan man gör i ett regnigt sverige när det finns platser där vågorna aldrig slutar att rulla in och långkalsonger är ett okänt begrepp... En utav de bästa julklapparna!
Juldagssurf
Jag och Hanna rastade brädorna några repor hemma i Läjet igår. Byigt och något underriggad med 4.5, men lika glada var vi för det. Skönt att komma ut på vattnet igen!
Det var varit en riktigt bra surfhöst med många dagar på vattnet, med både vindsurfing och vågsurfing. Och utan att låta för klyschig så är det smått otroligt att man kan köra julsurf i 5/3-dräkt utan att frysa ihjäl. Växthuseffekt eller bara ett bra år låter jag vara osagt, men klagar gör vi icke.
Bildcredd till Hanna.
Stenarna och jag
Idag är det ett år sen jag opererades för akut gallstensanfall. Två stora stenar och en bit av tunntarmen plockades bort och det blev ett julfirande inte riktigt likt det jag planerat.
Det har varit en lång och slingrig väg tillbaka, men skam den som ger sig. Det är svårt att inte vara ödmjuk när jag tänker på hur nära det faktiskt var. Och med tanke på hur många månader jag spenderat utomlands med de där stenarna i magen är jag tacksam att det hände här hemma i Varberg och inte i Venezuelas djungel eller i öknen i Mongoliet.
När läkarna lite motvilligt skrev ut mig på nyårsafton hade jag ett tjugo centimeter öppet sår i magen, vägde 38 kilo och var minst sagt miserabel. Då häftklamrarna som höll ihop såret efter två veckor skulle tas bort visade det sig att såret blivit infekterat och inte läkt som det skulle, så att större delen av det sprack upp igen. Det här med att ligga på en brits och kunna titta in i sin egen mage är ingenting jag rekommenderar.
Detta i kombination med min brist på underhudsfett gjorde att det tog två månader innan såret var läkt, och det ser nu lite ut som om en haj har tuggat på min mage. Vilket i och för sig inte gör så mycket, eftersom att kunna ljuga ihop en haj-story för barnbarnen känns roligare än ett spikrakt operationsärr. Det gäller att se det positivt.
Någonstans i tumultet på väg till operation råkade dock någon räkna fel på mina ryggkotor och sätta en nål för högt upp i ryggmärgen. Resultatet av det blev en skadad nerv. Nerven som går från knät och upp till höften, för att vara exakt. Att börja träna igen med sönderskurna magmuskler var en sak, men att börja springa med ett ben som gör lite som det själv vill var något helt annat. Jag snubblar fortfarande i trappor, springer lite som Quasimodo och har en tendens att fastna med vänsterfoten i fotstropparna på surfbrädan. Det är charmiga egenskaper jag får leva med helt enkelt.
Det har varit en lång och slingrig väg tillbaka, men skam den som ger sig. Det är svårt att inte vara ödmjuk när jag tänker på hur nära det faktiskt var. Och med tanke på hur många månader jag spenderat utomlands med de där stenarna i magen är jag tacksam att det hände här hemma i Varberg och inte i Venezuelas djungel eller i öknen i Mongoliet.